Hundläget just nu

Nu har jag och Greta varit iväg och kört på tävling några gånger och det har varit jättekul och utmanande.Känslan av att va  nybörjare i något och ha ett helt smörgåsbord av saker att lära sig är nog bland det bästa jag vet!!Jag blir också lika förvånad och glad varje gång när Greta modigt drar iväg på hämtet mot okända djur och uställare.Jag hade då inte vågat en sån grej själv, antar att det krävs modet och viljan hos en hund för att klara det.Dock brister coolheten och modet hos mig själv när det kommer till vallningen…Jag är ju rätt oerfaren ännu så får jag panik när jag känner att vi tappar kontrollen om fåren och börjar överstyra Greta när vi kör banor.Det är alldeles för lätt för mig att klänga fast på det som för ögat är enklast att sikta på,dvs linjerna(inte för att det på något sätt är lätt att hålla dem!) Det blir väldigt hackigt och Greta får slita onödigt hårt för att inte tappa kontrollen på djuren.Dessutom kan jag,i motsatts till att överstyra,även bli lite handlingsförlamad i situationer där jag blir osäker på hur mycket jag som förare får hjälpa min hund på tävlingsbanan,som tex vid delningar och fållan.Jag är lite inkörd från tävlingslydnaden,där man ju ska stå så stelt och stilla som möjligt för att inte få poängavdrag,men så är det ju inte i vallningen.Både överstyrningen ,och avsaknaden av styrning/hjälp, gör att vi tappar enheldel poäng men framförallt självförtroende.Så nu tar vi en paus från tävlingsbanor och fortsätter bygga grunder.

Jeff och Greta

För jag glömmer ibland att jag inte kan jämföra henne med en annan 5(snart 6 !?) årig hund som blivit tränad i vallningen från valpstadiet.Det spelar liksom ingen roll hur mycket vi tränar,den tid vi tappat får vi aldrig igen endå.Det är lätt att glömma vart man igentligen började när man har en så lättlärd hund som Greta ,att vi faktiskt bara vallat aktivt i snart 1 år.Hon är otrolig igentligen som lärt sig så mycket på så kort tid.För mig är det smått overkligt att vi redan varit ute och tävlat i VALLNING?!Greta har alltid haft lite svårt för att hålla fokus och engagemang utan hjälp genom tex belöningar eller nya uppgifter,så vallningen passar henne verkligen betydligt bättre-för vad kan va mer belönande och stöttande än får som hela tiden rör på sig.

Lydnaden ligger fortfarande på hyllan ,det finns helt enkelt inte tid för den.Men eventuellt så blir det lite aktivering i vinter när det blir vila från vallningen.Dock valde jag att inte förnya mitt medlemskap i brukshundklubben denna gång, så nå tävlande i lydnad blir det tyvärr inte den närmaste tiden heller.


Lilla Jeff har fått gå på får några gånger och jag toklängtar tills han är gammal nog att starta träningen på riktigt,jag har en känsla av att jag kommer få fullt upp med den här lilla lurven.Fram till dess lägger vi mest tid på att lära känna varann.Just nu gillar han att skälla( oavsett känsloläge),använder mer än gärna framtassarna att stampa och peta på saker med,har inte minsta tanke på att vilja komma tillbaka med leksaker (ja här får jag verkligen lägga upp en smart plan) ,vaktar gärna både mat och saker för de andra och blir väldigt intensiv och målinriktad när han väl bestämt sig för nåt.Jag är ännu rätt tråkig i jämförelse med allt det underbara världen har att erbjuda även om jag börjar bli mer viktig för var dag som går.Överhuvudtaget så verkar han inte så brydd än så länge om jag blir sur eller glad(lite som Strumpan faktiskt). Tycker dock det är en fin egenskap att inte vara så beroende av mitt stöd hela tiden även om det gör att jag nog kommer få va ännu smartare i framtiden till att få honom att vilja det jag vill.Han har somsagt redan helt bedårande fina vallinstinkter som han,om han får,gärna  provar på både leksaker,bilar och dom andra hundarna.Ja en supergullig liten vallhund in the making helt enkelt!Han får följa med på små korta promenader men sen ligger han oftast hemma och sover när jag är iväg på aktiviteter med dom större hundarna,skönt att kunna lämna han ensam utan några problem alls.Ja så upplever jag honom just nu,men valpar utvecklas ju åt olika håll nästan från ena dagen till det andra så framtiden får utvisa vad han blir för träningskamrat i vallhagen.En sak är iallafall säker;att jag redan är löjligt förtjust i han!

Lunchsim med hela gänget

Strumpan vallar


Strumpan fyller 10 år framöver och Nisse blev precis 9, men det märks inte mer än att pälskvaliten blivit något sämre och att de kan va lite stela dagen efter mer rejäla fyspass.Det är rätt kul att se att Strumpan tex kan bjuda upp till lek med de andra hundarna precis efter hon kommit hem efter ett längre löppass.Bådatvå äter fortfarande högenergifoder för att hålla muskler och hull i god form,och tackar aldrig nej till lite träning.Känns som man gjort nåt rätt när även de äldre hundarna springer i förväg ut för att få chansen att träna och sen knappt kommer på inkallning när man avslutar och ska bege sig hem.

Jobbigt fin!


I övrigt så kommer det återigen finnas möjlighet för privatlektioner i tävlingslydnad under hösten och vintern när min egen träning blir mer vilande.Kontakta mig via mail eller FB för mer info.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s