Engagerade hundar

 

Nu är jag igång igen! Iom att vallningsäsongen sakta går mot sitt slut så har jag nu haft tid och möjlighet att hjälpa andra med lite tävlingslydnad. Och med det dyker massa intressanta diskussioner upp. Som vanligt är det massa tankar som jag bara spottar ur mig i all hast,så jag ber om ursäkt för eventuella upprepningar och felstavningar. Men min tanke är inte att säga ”hur det är” ,utan bara att väcka lite uppmärksamhet på vad vi igentligen gör med våra hundar. Ofta snöar vi in oss på det mekaniska,det som liksom går att ta och se på, fastän det är det emotionella som styr både oss och våra hundar.

 

Jag upplever att många uppfödare blir allt duktigare på att avla fram hundar som verkligen gillar sina belöningar och dessutom är väldigt känsliga för våra sinnestämmningar. Hundarna verkar glada och enagerade och lätta att styra även i hög aktivitetsnivå. Man kan träna in nya moment snabbt och med högt engagemang tack vare hundens enorma vilja till sina belöningar. Man kan börja träna en väldigt unga hundar också genom att hjälpa den hålla fokus längre stunder m h a belöningar som frigör dem ur koncentrationen. En lite klurig sida av detta är att det verkar som många av dessa hundar fastnar i tanken på sina belöningar istället för att tänka på vad det var de gjorde för att få belöningen. Att dom helt enkelt inte hinner lära sig att hantera känslor som frustration,focus och koncetration på ett bra sätt. Och att vi som hundförare inte märker det förrän långt senare då vi redan hunnit jobba in en lite felaktig sinnesstämning i momenten.

 

Ja det är som att belöningen tar större plats i träningspasset/hundens tanke ,än vad uppgiften/momentet gör. När vi lämnar träningen så är det tanken på tex bollen hunden har och inte att vi faktiskt lärde oss springa till rutan från en rätt utmanande vinkel idag….

 

 

 

För man vill ju att hunden ska vara glad och engagerad. Så man fyller på med bensin/belöningar med stadiga mellanrum ofta utan nån riktig tanke bakom mer än att vi vill hjälpa hunden hålla koncentrationen på oss och inget annat. Det är dock somsagt lätt att man som hundtränare lurar sig själv att tro att hunden har lärt sig vad momentet går ut på, men att den faktiskt är beroende av tanken på belöningen på ett rätt klurigt sätt. Vi kan t.om kedja rätt mycket och uppleva att hunden ”håller ihop”,men så en dag kommer dom där stressbeteendena som ett brev på posten endå-hunden vet inte hur den ska hantera frustration och osäkerhet och vi har inte lärt oss hur vi ska hjälpa den att komma igenom det utan klassiska belöningar.

 

 

 

När belöningen inte kommer på träning/tävling så blir den osäker/obekväm på hela situationen vilket kan visa sig i att hunden stressar upp (ljudar,har svårt att stå still etc) eller stressar ner (blir passiv,gör långsamma rörelse). Och det kan gå bra flera tävlingar i rad,men sen kommer tecknen. En hund som dessutom är känslig för signaler från sin husse/matte hamnar i en jobbig konflikt då om matte/husse börjar peppa eller lugna ner hunden,för plötsligt finns inte ”mellanhanden” (dvs belöningarna) som gör att lite av stressen ”pyser ut”. Matte/husses välmenade pepp upplevs som ytterligare en press/stress. Det är faktiskt ofta det som många av oss igentligen pratar om när vi talar om att jobba in en belöning som kan användas på tävling;en slags bekräftelse på att allt är oki,så fortsätt så. Det är alltså något du kan göra mellan momenten som håller hunden i rätt aktivitetsnivå och fokus,något som balanserar pressen/stressen som kommer av att belöningarna uteblir och hunden måste hålla fokus så otroligt länge som den faktiskt behöver på en tävling…Kanske är det därför det är så viktigt att tillsammans med hunden träna tävlingsmässigt,att du ska lära dig hur du hjälper din hund ur den där stressen/pressen på allra bästa sätt. Det ÄR jobbigt att fokusera under en längre tid även om man som hund (och människa) tycker det är kul. Man behöver få pysa ur ibland genom att ladda på en rolig leksak,äta en god bit ost,få en bekräftande blick eller köra fredagsfys med efterföljande taccos i tv soffan….Hjärnan behöver det även om man är en superduktig driven hund/människa som gillar att jobba.

 

 

 

Jag tror mer och mer på att vi ska prata om att lära hunden att pysa ur oanvändbar stress mellan momenten istället för att kalla det ”tävlingsmässiga belöningar”. För jag tycker man så lätt fastar i ordet ”belöningar” och då direkt tänker att man som matte/husse måste dra upp hunden i aktivitetsnivå,att hunden måste visa att den tycker det är så ballt mellan momenten. En lite mer signalkänslig hund kanske istället skulle föredra en lugn klapp och ”fortsätt fokusera du gör rätt” attityd i lugn och ro,för att spara allt bus och pepp till när vi kliver av plan istället,man låter liksom hunden jobba på istället.

 

 

 

Det är väl det som är det roliga med hundträning?Att man som hundtränare hela tiden får vrida och vicka på hur man tränar,hundträning är verkligen inget linjärt.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s