Tycker din hund om att va med dig?

Ska ge mig på nåt som är bland det svåraste att förklara med hundträning. Det är något som man varken kan se,ta på eller mäta men som är det viktigaste av allt anser jag i min tillvaro med mina hundar.(skrivet på stående fot så jag ber om ursäkt för eventuella felbyggda meningar)

Det som slår mig mer och mig (och nu pratar jag enbart om tävlingslydnaden)är bristen på,vad man skulle kunna kalla för intresse/samarbetsvilja mellan hunden och föraren. Man vill att allt ska vara så positivt för hunden att man helt glömmer bort att skapa en relation mellan sig själv och hunden. Hela relationen bygger bara på belöningar i form av mat eller lek med föremål.Eller det jag igentligen menar är att man glömmer bort lite att fokusera på att bygga på en känsla av att hunden ska vilja vara med mig lika mycket som jag vill vara med den,oavsett vad jag har med mig för roligt i fickorna. Hundar vill ju vara med sina hundkamrater även om de inte direkt får något mer av dem än samvaro,och det är väl nånstans där jag också vill vara med mina hundar.

Mina högst personliga tankar (har inga vetenskapliga bevis) ; Endel valpar kommer med ett stort intresse för dig som förare,dom har liksom bara ögon för dig,dom är därför otroligt lättlärda. Många av dessa hundar lär sig med raketfart både fina detaljer och bygger en uthållighet för fokus ”i bara farten”. Dessa hundar brukar (vet att jag kanske generaliserar lite väl här men låt mig hållas för sakens skull nu) visa tecken på bristande grundrelation nån gång kring  1 ½- 2 års ålder då andra starka känslor bubblar upp. Ex hunden börjar visa tecken på stress under träning får svårt att hålla fokus,blir arg/rädd. Man har svårt att komma in som en stöttande och kanske även bestämmande roll hos hunden. Då kan det bli lite tufft under ett tag att träna,eftersom man då märker att man kanske inte lagt ner så mycket tid under hundens tidigare utveckling på att bygga en stark grundrelation som man nu behöver,man har ju liksom inte behövt göra det då allt kommit så naturligt (trodde man). Då är det bara att pausa och ge sig själv och hunden tid,momentdetaljer kommer du alltid få slipa på men det är viktigt att ta vid så snart som möjligt där det brister i grundsamvaron med hunden tror jag.Japp här har jag varit!

Lika många valpar kommer med ett lika stort intresse för omvärlden som för dig eller kanske t.om ett större intresse för omvärlden än för dig och där finns många riktiga oslipade diamanter tror jag!Här blir det så tydligt redan från början att man helt enkelt måste fokusera på relationen man har med hunden,att man aktivt måste skapa ett intresse och vilja att samarbeta med mig som förare. Det kan kännas svettigt när många andra med talangfulla valpar/unghundar liksom swischar förbi i utvecklingen med superfina moment medan man själv sliter enbart med att få ens hund att se en och vilja samarbeta med en…Men håll ut! Du blir tvungen att medvetet bygga en stark relation innan du ger dig in på finliret.Du lär hunden att om det visar intresse för dig så kommer ni ha kul ihop. Redan från början blir det fokus på ”göra för att få”. Se upp med att använda dina belöningar som mutor dock,det bygger bara ett beroende av belöningar.Låt dig inte luras av att du tror att hunden faktiskt vill vara med DIG fastän den egentligen enbart tänker på alla godbitar du trycker i den helt utan något igentligt engagemang och fokus . Det är den belöningsfixeringen som senare kan vara en stark bidragande orsak till varför ni får svårt att bygga upp en uthållighet i hela program.Jajemensann även detta misstag har jag gjort!

Det är såklart även min relation med min nya valp (som i dagarna fyller 7 månader och är min lilla prins!) som får mig att tänka kring detta med lusten att samarbeta. Jeff är en väldigt utåtriktad och nyfiken kille,vilket gör att jag lätt hamnar i en situation där jag blir en godisautomat för att på något sätt lyckas hålla intresset uppe istället för att försöka bygga en inneboende lust till att göra saker mig MIG. Godis och leksaker i all ära,men enbart dom kommer inte hjälpa oss sen när vi ska kommunicera i vallningen….Just nu har han börjat gå in i en unghundsperiod vilket sätter våran nuvarande relation på sin spets,godbitar är somsagt inte mycket värt när världen plötsligt blivit fylld med massor av fantastiska dofter och man nu är tillräckligt snabb för att fånga allt som rör på sig. Det är tyvärr lätt för mig,som är något av ett kontrollfreak, att utan tanke  gå in i en roll där jag bara hejdar hans framfart och förbjuder,något som är ännu värre för samarbetet än att vara en mutande godisautomat hela tiden. Så just nu ligger fokus på att bygga en vilja hos Jeff att intressera sig för mig i olika miljöer och sammanhang. Jeff behöver lära sig hur jag låter och ser ut både när jag är glad och när jag går in och bestämmer,något som han ännu inte riktigt lärt sig eftersom han är en hund med stor aptit på livet. Finns helt enkelt inte tid eller intresse att höra eller se vad matte tycker! För jag är övertygad om att bara jag lyckas övertala honom om att det är både kul och givande att samarbeta med mig, så kommer jag få en träningskamrat i absolut toppklass. Stressa lugnt och tänk långsiktigt försöker jag påminna mig själv om när detaljnörden i mig växer (ja den finns även om jag inte längre tränar tävlingslydnad) Jag har gjort så ofantligt många misstag med alla dom hundar jag fått äran att träna ,både mina egna hundar ,men även genom andra.Men samtidigt har jag lärt mig det jag kan idag genom att jag våga prova. Vi har fördelen av att våra träningskamrater (och nu tänker jag på dom fyrbenta) är av en väldigt förlåtande natur,så saker är sällan skrivet i sten eller totalt förstörda pga några dåliga träningsval.

Är du fortfarande inte övertygad om att våga låta bli att lära in alla sjuttionnio cirkuskonster under hundens första halvår för att fokusera mer på grunden?! Tänk då bara på alla tjänstehundar som inte ens kommer ut i nån målinriktad dressyr förrän de är närmare året(tex polishundar och ledarhundar). De går hela sina första år hos fodervärdar och bara lär sig att bli trevliga familjehundar,och sen när de mognat och orkar fokusera så gör man tester och börjar med eventuell specialdressyr. Ingen kan väl säga att dom unghundarna är obildbara och aldrig kommer lära sig perfekta moment?

Annonser

En reaktion på ”Tycker din hund om att va med dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s