En hund mindre

Våran lilla flock blev plötsligt en medlem mindre då vi hastigt fick ta bort Nisse efter en tids behandling mot en hälta som inte ville ge sig.Visade sig i utredningen kring hältan att han även hade cancersvulster i kroppen.Man blir alltid lika chockad över hur kort ett hundliv är och hur påtagligt uppenbart det blir vad mycket känslor man investerat i dem under årens gång när stunden för ett farväl väl kommer.Även om Nisse aldrig presterade på några tävlingar så va han en viktig och högt uppskattad familjemedlem.Under hans yngre år va jag inne på att hitta ett nytt hem åt honom,men hjärtat sa att han skulle få en chans till utan alla dom krav som träning mot tävling innebar,det var också det som öppnade dörren till en så mycket mer avslappnad och glad hund.Han va en ständigt sprudlande glad och snäll individ.En väldigt enkel hund i vardagen(trots alla rädslor )tack vare hans enorma vilja till att samarbeta.Jag kan än idag, se mig om efter honom då vi är ute på promenad ,bara för att inse att hans mjuka lilla ansikte inte längre studsar omkring oss.Saknar honom så mycket!

Valpen Jeff kändes ännu ett steg mognare i våras när vi drog igång träningen efter en lång vinter,så jag la i en högre växel,men upptäckte rätt snart att han fortfarande är fasligt barnslig än.Han har sån otrolig energi och livslust den där hunden,allt är så fantastiskt kul och engagerande i hans ögon.Älskar att han kräver att jag hela tiden är på tårna och jag behöver aldrig bli irriterad på att han går för långsamt eller inte vill gå framåt.Snarare går det mesta ut på att bromsa,så kul!Han omognad gör dock att det är väldigt himmel eller helvete på träningspassen.Det blir svårt att kontrollera all den där viljan i den unga hjärnan.Vissa dagar ger han sig för min press på ett väldigt balanserat sätt,så jag lugnt kan stå kvar och styra,medan andra dagar så bara tar han i ännu mer ju mer jag bråkar(vilket gör mig okonstruktivt galen!) Blir vallningspaus nu under vintern och det ska bli kul att se om han är mer mottaglig för mer detaljträning i vår.

Gretas EP har varken blivit sämre eller bättre.Dock blir hon för varje anfall allt mer långsam i reaktionerna.Men i det stora hela är hon endå en pigg och glad familjehund med massor av nyfikenhet och spring i benen.Så fantastiskt enkel i vallningen,hon bara gör och jag behöver aldrig bråka på henne.Hon är en pärla att ha som hjälphund med fåren och en snäll hund hemma som aldrig (längre) ställer till med nåt besvär.Vem hade kunnat tro att den lilla virvelvinden skulle bli en så stillsam tystlåten pensionär?!

Strumpan är sitt vanligt strumpiga jag.Den hunden har ju varit tant sedan hon va 6 månader (också därför det där med att leka tävlingslydnad alltid va lite onödigt i hennes ögon) så man märker inte att hon är gammal mer än på dom allt fler vita stråen i ansiktet och den selektiva hörseln.En hund av segt virke minst sagt och även om hon inte va en sådär jätterolig lydnadshund,så hade hon varit himla kul att köra i vallningen mer än jag hunnit med ,är jag fortfarande övertygad om.Önskar jag kunde kopiera den hunden.Känner alltid en känsla av ”-om jag kunde göra om allt så skulle jag. . .” med alla mina gamla hundar,men det är väl nåt man alltid kommer få leva med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s